Vilka avgifter får kommunen ta ut?

Kommunen har rätt att själv besluta om vilka avgifter som ska debiteras för hemtjänst, dagverksamhet, kommunal hälso- och sjukvård (hemsjukvård) och bostad i särskilt boende som inte omfattas av hyreslagen. Kommunfullmäktige i varje kommun beslutar om nivå och grunder för olika avgifter. Avgifterna får inte vara högre än kommunens självkostnad för verksamheten inklusive eventuell mervärdesskatt. Med självkostnad avses hela verksamhetstypen, t ex hemtjänst, således inte den individuella insatsen till en enskild omsorgstagare.

Läs mer: 8 kap. 2§, SoL; 26 §, tredje stycket, HSL; 8 kap. 3b-3c§§, KL.

Kan avgifterna skilja sig beroende på i vilket område inom en kommun som brukarna bor?

Nej, kommunen är skyldig att behandla alla medborgare lika i kommunen enligt den s k likställighetsprincipen i kommunallagen, således oberoende av t. ex ålder, kön och bostadsort. De beslutade avgifterna och principerna i avgiftssystemet gäller således lika för alla. De faktiska avgifterna kan dock bli olika beroende på att inkomster, bostadskostnader m m skiljer sig från individ till individ.

Läs mer: 2 kap. §2, KL.

Kan avgifterna skilja sig beroende på om det är kommunen eller en alternativ vårdgivare som utför insatsen?

Nej, avgifterna ska vara lika oberoende av vem som är utförare av insatserna. Det är kommunfullmäktige som beslutar om avgifterna i varje enskild kommun.

Vad innebär prisbasbelopp?

Med prisbasbelopp avses det prisbasbelopp som fastställs enligt lagen om allmän försäkring, kap 1, 6§

Läs mer: 8 kap. 3§, SoL.

Vilka avgifter får kommunen ta ut för kommunal hälso- och sjukvård?

Enligt hälso- och sjukvårdslagen har kommunen rätt att ta ut vårdavgifter av den enskilde för:

Läs mer: 26§, tredje stycket HSL; Meddelandeblad Avgifter i äldre- och handikappomsorg 2002, sid 7.

Vad händer med avgifterna vid årsskiftet?

Normalt räknar kommunerna om avgifterna generellt vid årsskiftet i samband med att förändringar av prisbasbeloppet träder i kraft, vilket påverkar pensioner, förbehållsbelopp och högkostnadsskydd.

Vad ingår i begreppet hemtjänst?

Hemtjänst innefattar dels uppgifter av servicekaraktär, dels uppgifter för personlig omvårdnad. Med serviceuppgifter avses praktisk hjälp med hemmets skötsel, såsom städning, tvätt, hjälp med inköp, ärenden, tillredning av måltider samt distribution av färdiglagad mat. Med personlig omvårdnad avses alla de insatser som därutöver behövs för att tillgodose fysiska, psykiska och sociala behov, t ex hjälp med att äta, dricka, klä och tvätta sig och sköta personlig hygien. Till sociala behov räknas exempelvis insatser för att bryta isolering, tillgodose trygghet, ledsagning och avlösning av anhörig. Hemtjänstbegreppet omfattar insatser både i ordinärt boende och särskilt boende.

Läs mer: Prop. 2000/01:149 sid. 23.

Vem har ansvaret för om avgifterna behöver sättas ned?

Det är primärt kommunen som har ansvar för att utreda om avgifterna behöver sättas ned eller att förbehållsbeloppet behöver höjas. Den enskilde måste dock vara behjälplig med att lämna kommunen korrekta uppgifter för denna prövning.

Läs mer: Prop. 2000/01:149, sid 37 och 40.

När ändras avgifterna?

Kommunen ska ändra en avgift om något förhållande som påverkar avgiftens storlek har ändrats. Avgiften får ändras utan föregående underrättelse, om ändringen endast beror på förändringar i prisbasbeloppet. En ändring av avgiften ska gälla från och med månaden efter den månad då anledning till ändring har uppkommit. En ändring av avgiften ska dock gälla från och med den månad under vilken de förhållanden har uppkommit som föranleder ändringen, om förhållandena avser hela den månaden. Avgiftsförändringar kan bli aktuella exempelvis om inkomsterna ändras, om äktenskap ingås eller upplöses, vid behov av högre förbehållsbelopp och vid ändrat bostadstillägg, pensionsstatus eller bostadskostnad. Avgifterna kan även ändras generellt till följd av ett beslut i kommunfullmäktige om nya avgifter, ändrade avgiftsnivåer eller ändrade grunder för avgifterna.

Läs mer: 8 kap. 9§, SoLProp. 2000/01:149 sid. 49.

Hur får kommunen information om de uppgifter som ska ingå i beräkningsunderlaget?

Vissa uppgifter om t.ex. inkomst av kapital, vissa pensioner och bostadstillägg kan kommunerna inhämta från andra myndigheter, men i övrigt måste den enskilde själv vara behjälplig och lämna aktuella och korrekta uppgifter till kommunen. Detta sker ofta genom en blankett som sänds till den enskilde.

Läs mer: Prop. 2000/01:149 sid 61

Får avgifter variera efter inkomst?

Kommunen får ha avgiftstaxor som varierar efter inkomst, men måste då använda samma lagstadgade inkomstbegrepp som när den enskildes avgiftsunderlag beräknas.

Måste kommunen ta hänsyn till privata underhållsavtal när avgifterna beräknas?

Privata avtal om underhåll mellan den enskilde och annan person, t.ex. make/sammanboende ska inte föranleda någon förändring av avgiftsberäkningen eller jämkning av avgifterna för den enskilde. Civilrättsliga avtal har ingen rättsverkan på kommunens lagbundna avgiftsregler.

Hur beräknas avgifterna för makar och sammanboende?

Makar och sammanboende betalar var och en avgift efter det individuella behov av insatser som bedömts i samråd med den enskilde.

Måste kommunen ta hänsyn till den enskildes make eller sambo vid avgiftsberäkningen?

När avgifterna fastställs ska kommunen försäkra sig om att den enskildes make eller sambo inte drabbas av en oskäligt försämrad situation. Många kommuner har därför infört särskilda beräkningsregler eller jämkningsregler så att exempelvis en hemmavarande make tillförsäkras medel motsvarande förbehållsbeloppet. Genom detta skyddas den som bor kvar i det ordinära boendet mot en allt för försämrad ekonomisk situation.

Vad menas med avgiftsutrymme?

Det är den högsta avgift som den enskilde kan betala. För hemtjänst, dagverksamhet och kommunal hälso- och sjukvård kan den enskilde aldrig behöva betala mer än sitt individuella avgiftsutrymme.

Hur beräknas avgiftsutrymme?

För att beräkna avgiftsutrymmet ska från den enskildes bruttoinkomster avräknas skatter, bostadskostnad samt förbehållsbelopp. Avgiftsutrymmet utgör ett slags högkostnadsskydd för den enskilde och de sammanlagda avgifterna får således inte överstiga detta belopp och ej heller det lagstadgade avgiftstaket. I de fall de sammanlagda avgifterna är högre än avgiftsutrymmet måste därför korrigering av avgifterna ske ned till detta belopp.

Beräkna den enskildes avgiftsutrymme
Bruttoinkomster inklusive eventuellt bostadstillägg eller motsvarande
minus alla skatter
minus faktisk bostadskostnad
minus generellt förbehållsbelopp (lägst det minimibelopp som socialtjänstlagen föreskriver)
minus individuellt förbehållsbelopp (i förekommande fall)
= avgiftsutrymme

Tar kommunerna alltid ut hela avgiftsutrymmet i avgifter?

Nej. Vissa kommuner har beslutat om lägre avgifter som inte tar hela avgiftsutrymmet i anspråk. Ingen kommun kan dock ta ut högre avgifter än det lagstadgade högkostnadsskyddet även om den enskilde har ett större avgiftsutrymme.

Vad är ett negativt avgiftsutrymme?

Om det sammanlagda förbehållsbeloppet (inkl bostadskostnaden) överstiger den enskildes nettoinkomster uppstår ett så kallat negativt avgiftsutrymme. Det betyder i praktiken att den enskilde inte har tillräckliga medel för att uppnå det fastställda förbehållsbeloppet.

Många kommuner hanterar detta problem genom att jämka matkostnaden så att den enskilde uppnår lagstadgat förbehållsbelopp för övriga utgiftsposter. Andra kommuner hänvisar den enskilde att söka försörjningsstöd hos socialtjänsten för att täcka sina kostnader.

Läs mer: Dom i mål nr 2763-03 Kammarrätten i Stockholm, dom i mål nr 2936-2002, Kammarrätten i Sundsvall.

Hur ska beslut om avgifter se ut?

Den enskilde ska få ett skriftligt avgiftsbeslut där storleken på avgifterna framgår, vilket avgiftsunderlag som har använts och hur avgifterna har beräknats. Beslutet ska vara försett med en besvärshänvisning.

Hur kan enskilda individer överklaga avgiftsbeslut?

Socialnämndens individuella avgiftsbeslut får överklagas (inom tre veckor) hos allmän förvaltningsdomstol genom så kallat förvaltningsbesvär. Det gäller beslut om avgift och avgiftsförändring samt beräkning av avgiftsunderlag, boendekostnad och förbehållsbelopp. Överklagandet ska ske inom tre veckor från det att beslutet tillkännagivits. Beslutet kan endast överklagas av den som berörs av beslutet. Vid bifall till den klagande kan ett nytt beslut ersätta det överklagade beslutet.

Läs mer: 16 kap. 3§, SoL, Prop. 2000/01:149 sid. 50-51 och 61.

Kan kommunens beslut om avgiftstaxan överklagas?

Kommunens taxebeslut kan överklagas (inom tre veckor) av alla kommunmedlemmar och bli föremål för s k laglighetsprövning enligt 10 kap. kommunallagen. Prövningen kan utmynna i att beslutet upphävs, men inte att beslutet ersätts med ett annat.

Läs mer: Prop. 2000/01:149 sid. 50 och 61. 

Kan kommunen fatta avgiftsbeslut med retroaktiv verkan?

Enligt kommunallagen får kommunen inte fatta beslut ”med tillbakaverkande kraft som är till nackdel för medlemmarna, om det inte finns sakliga skäl för något annat”.

Ett ”sakligt skäl” kan sannolikt vara om den enskilde uppenbarligen undanhållit uppgifter eller lämnat direkt felaktiga uppgifter vid kommunens utredning av avgiftsunderlag, bostadskostnader etc. Detta är inte rättsligt prövat hittills.

Läs mer: 2 kap. 3§, KL.

Hur beräknas bostadskostnaden?

Till hjälp i kommunens beräkningar av bostadskostnaden är det rimligt att använda sig av samma regelverk som försäkringskassan använder vid fastställande av bostadskostnader, dock med förbehållet att det alltid är de faktiska bostadskostnaderna som gäller om sådana är kända eller kan tas fram.

För hyrd bostad gäller att bostadskostnaden är lika med hyran inkl värme, men med avdrag för el, avgift till hyresgästförening och abonnemang på TV-kanaler och internet om sådana poster ingår i hyran.

För lägenhet med bostadsrätt är bostadskostnaden lika med årsavgiften inklusive värme, men med avdrag för abonnemang på TV-kanaler och internet om sådana poster ingår i årsavgiften Till bostadskostnaden läggs också 70 procent av räntekostnaden för lån på bostadsrätten. För eget enfamiljshus räknas 70 procent av räntekostnaden för lån på fastigheten, 70 procent av eventuell tomträttsavgift, kommunal fastighetsavgift, kostnader för uppvärmning samt övriga driftkostnader*

För bostad i särskilt boende räknas bostadskostnaden på samma sätt som för hyrd bostad ovan. (Undantag, se nedan om bostäder som inte omfattas av hyreslagen)

För övriga bostadstyper som tvåfamiljshus, lantbruksenhet, arrenderat småhus, andelshus eller egen flerfamiljsfastighet, se försäkringskassans regler för bostadstillägg till pensionärer.

Försäkringskassan räknar med vissa schablonbelopp för uppvärmning och driftkostnader relaterat till ytan. Kommunen kan bara använda schablonbelopp i de fall det svårligen går att utreda de faktiska kostnaderna för drift och uppvärmning. Om den enskilde har trovärdiga uppgifter på sådana kostnader ska dessa användas vid beräkningen av bostadskostnaden. Det kan vara en fördel om kommunen tar fram egen lista över kostnader som ska räknas som driftkostnader för egnahemsfastigheter av olika slag. Enligt regeringsrätten måste man inräkna ”alla sådana löpande kostnader som normalt drabbar en fastighetsägare, inbegripet mindre reparationer och normalt underhåll av fastigheten”.

Läs mer: Försäkringskassans webbplats. Dom i mål 2230-04 i Regeringsrätten.

I vilka fall kan kommunen ta ut hyra respektive boendeavgift i särskilt boende?

För att hyreslagen ska vara tillämplig vid en upplåtelse av bostad i särskilt boende måste det föreligga ett hyresförhållande. Enligt praxis har det i princip ansetts vara fallet vid upplåtelse av lägenhet eller enbäddsrum. Upplåtelse av del av rum (två- eller flerbäddsrum) utgör inte ett hyresförhållande i hyreslagens mening.

Det är viktigt att ett skriftligt hyresavtal upprättas när det gäller en bostad i särskilt boende för att bostaden ska anses vara upplåten enligt hyreslagen.

För två- och flerbäddsrum gäller således att kommunen endast kan ta ut en boendeavgift upp till högkostnadsskyddet (högst en tolftedel av halva prisbasbeloppet).

Läs mer: 8 kap. 5§, SoL; 12 kap. Jordabalken (hyreslagen); Bostadsdomstolen RBD 1994:8; Hovrätterna RH 1999:10; Regeringsrätten mål 7304-7306-07 och mål 3812-08; Meddelandeblad Rättsfall om avgifter 2009; Prop. 2000/01:149 sid 42-46.

Kan man få tillgodoräkna sig förbehållsbelopp för bostadskostnader för två bostäder i samband med flytt till ett särskilt boende?

Den enskilde bör under en rimlig övergångstid ha rätt att förbehålla sig medel för den tidigare bostaden. Vad som är en rimlig övergångstid är upp till respektive kommun att besluta om i sina tillämpningsregler. Se exempel 3 (Förbehåll vid flytt till särskilt boende) i exempelsamling

Läs mer: Prop. 2000/01:149 sid 58. Dom i mål 2064-04, Kammarrätten i Sundsvall

Hur beräknas bostadskostnaden om det är fler vuxna personer som bor i bostaden?

Bostadskostnaden fördelas lika bland hushållets myndiga personer med egen inkomst.

Läs mer: Prop. 2000/01:149 sid 58

Får bostadskostnaden som dras av mot avgiftsunderlaget vara hur hög som helst?

Ja, det finns ingen begränsande regel om detta i proposition eller lagtext om avgifterna. Det är bruksvärdesprincipen enligt hyreslagen som ska styra hyresnivån.

Vad är syftet med förbehållsbeloppen?

Syftet är att skydda äldre och personer med funktionsnedsättning från alltför höga avgifter och att dessa grupper ska få behålla en lägsta nivå av egna medel, som ska räcka till nödvändiga och normala levnadskostnader. Observera att förbehållsbeloppen kan bli högre eller lägre än det lagstadgade minimibeloppet på grund av olika särregler i lagstiftningen.

Vad är förbehållsbelopp och minimibelopp?

Kommunen ska bestämma den enskildes förbehållsbelopp genom att beräkna den enskildes levnadskostnader, utom boendekostnaden, med ledning av ett lagstadgat minimibelopp. Boendekostnaden ska beräknas för sig och läggas till minimibeloppet. För sådan boendeavgift som anges i 8 kap.5§, SoL (vanligen två- eller flerbäddsrum) ska dock inget förbehåll göras (se även punkt 6.1, andra stycket). Minimibeloppet ska, om inte annat följer av 8 §, alltid per månad utgöra lägst en tolftedel av 1. 1,3546 gånger prisbasbeloppet för ensamstående, eller 2. 1,1446 gånger prisbasbeloppet för var och en av sammanlevande makar och sammanboende. Minimibeloppet enligt första stycket ska täcka normalkostnader* för livsmedel, kläder, skor, fritid, hygien, dagstidning, telefon, TV-avgift, hemförsäkring, öppen hälso- och sjukvård, tandvård, hushållsel, förbrukningsvaror, resor, möbler, husgeråd och läkemedel.

Läs mer: 8 kap. 7-8§§, SoL och 8 kap.5§, SoL

Vad innebär högkostnadsskydden?

I socialtjänstlagen finns en bestämmelse om ett högkostnadsskydd i form av en högsta avgift (ofta kallat maxtaxa) för hemtjänst, dagverksamhet och kommunal hälso- och sjukvård. Avgifterna får sammanlagt uppgå till högst en tolftedel av 0,48 gånger prisbasbeloppet.

Vidare infördes en högsta avgift för sådana bostäder i särskilt boende där hyreslagen inte är tillämplig (vanligen två- eller flerbäddsrum.). I dylika bostäder får endast en boendeavgift tas ut, som per månad får uppgå högst till en tolftedel av 0,50 gånger prisbasbeloppet. Observera att boendeavgiften just ska behandlas som en avgift, som därmed ska jämkas om avgiftsutrymmet inte räcker till.

Högkostnadsskydden gäller alla oavsett inkomst.

Läs mer: 8 kap. 5§, SoL, Prop. 2000/01:149 sid 42-46

Finns det avgifter som inte ingår i högkostnadsskyddet?

Kostavgift i särskilt boende ingår inte i högkostnadsskyddet.
Undantag: Om en kommun har ett taxesystem som innebär att kostnaden för kosten ingår i avgiften för hemtjänst eller dagverksamhet så ska denna kostnad beräknas så att den ryms inom högkostnadsskyddet.

Så kallade servicetjänster, som kommunen tillhandahåller utan individuell behovsprövning till personer som fyllt 67 år, ingår inte heller i högkostnadsskyddet. Med servicetjänster menas tjänster som är avsedda att förebygga skador, olycksfall eller ohälsa och som inte utgör personlig omvårdnad. Även om kommunen erbjuder sådana tjänster har den enskilde alltid rätt att göra en ansökan och få sina behov utredda.

Avgift för förbrukningsvaror i särskilt boende ingår inte i högkostnadsskyddet utan ska ses som kommunens utlägg för varor som redan ingår i den enskildes förbehållsbelopp. En förutsättning är då att beloppen är skäliga och inte överstiger de normalbelopp som Konsumentverket beräknar i sina årliga hushållsbudgetar för olika kön och åldrar.

Läs mer: Prop. 2000/01:149 sid 44, 7-8§§, Lkb.

Hur fungerar högkostnadsskyddet om man har flera olika typer av insatser som är avgiftsbelagda?

Alla avgifter räknas ihop och det sammanlagda beloppet jämförs sedan med högkostnadsskyddet. Om detta belopp är högre än högkostnadsskyddet är kommunen skyldig att jämka summan ner till nivån för högkostnadsskyddet eller avgiftsutrymmet. Se exempel 4 (Flera avgiftsbelagda insatser) i exempelsamlingen.

Läs mer: Prop. 2000/01:149 sid 44

Kan kommunen lägga vissa avgifter utanför högkostnadsskydden?

Nej, samtliga insatser av vård-, omsorgs- och servicekaraktär som förekommer inom en kommun oavsett hur de benämns eller enligt vilken taxa de debiteras bör omfattas av bestämmelsen om högsta avgift.

Läs mer: Prop. 2000/01:149 sid. 44

När ändras högkostnadsskydden?

Båda beloppen ändras, vanligen en gång årligen, i takt med att prisbasbeloppet ändras.

Hur gör man med högkostnadsskyddet vid korttidsinsatser?

Om en kommunal insats, t ex korttidsvistelse och dagverksamhet, utgår under en kortare tidsperiod än en månad bör nivån på avgiften anpassas därefter på ett proportionellt sätt. Avgiften per dag får således inte vara mer än högkostnadsskyddet dividerat med 30.

Läs mer: Prop. 2000/01:149 sid 45 och 57.

Vad är inkomst?

Inkomsten ska beräknas med tillämpning av 21§ första stycket 1-3 och 5 lagen (2001:761 om bostadstillägg till pensionärer m fl. Som inkomst ska även räknas särskilt bostadstillägg enligt 20§ samma lag och bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag. En kommun kan i sitt taxebeslut bestämma att inkomsten ska beräknas på ett sätt som är mer fördelaktigt för den enskilde. Kommunen kan exempelvis avstå från att räkna med vissa inkomstslag i avgiftsunderlaget, t ex av administrativa skäl. Det är då viktigt att tillämpa en sådan regel för samtliga omsorgstagare enligt likställighetsprincipen och att detta tydligt anges i kommunens tillämpningsregler.

Läs mer:8 kap. 4§ andra stycket, SoL, Prop. 2000/01:149 sid. 46–49, 55-56

Vad räknas som inkomst vid avgiftsberäkningen?

Inkomsterna ska beräknas på samma sätt som försäkringskassan gör vid beräkning av bostadstillägg för pensionärer, med undantag för förmögenhetstillägg enligt §16-17, lagen om bostadstillägg. Således inräknas endast följande huvudgrupper av inkomstslag enligt denna lag:

A. Överskott av inkomst av tjänst
B. Överskott av näringsverksamhet
C. Överskott av inkomstslaget kapital (se undantag 14§) per den 31 december föregående år.
D. Övriga tillägg ska göras enligt följande:
    1. Inkomst som på grund av 3 kap. 9-14§§ inkomstskattelagen eller skatteavtal inte ska tas upp som intäkt i inkomstslagen A-C ovan. (Anm. Avser skattebefriade utlandsinkomster)
    2. Studiemedel i form av studiebidrag.
    3. Skattefria stipendier till den del de överstiger 3000 kr per månad
    4. Ersättning från avtalsgruppförsäkringar för sjukfall som inträffat före år 1991.
E. Bostadstillägg* (BTP), särskilt bostadstillägg* (SBTP) och bostadsbidrag.

Läs mer:Prop. 2000/01:149 sid 56 21§,1-3 och 5 styckena, BTPL

Vad innebär högkostnadsskydden?

I socialtjänstlagen finns en bestämmelse om ett högkostnadsskydd i form av en högsta avgift (ofta kallat maxtaxa) för hemtjänst, dagverksamhet och kommunal hälso- och sjukvård. Avgifterna får sammanlagt uppgå till högst en tolftedel av 0,48 gånger prisbasbeloppet.

Vidare infördes en högsta avgift för sådana bostäder i särskilt boende där hyreslagen inte är tillämplig (vanligen två- eller flerbäddsrum.). I dylika bostäder får endast en boendeavgift tas ut, som per månad får uppgå högst till en tolftedel av 0,50 gånger prisbasbeloppet. Observera att boendeavgiften just ska behandlas som en avgift, som därmed ska jämkas om avgiftsutrymmet inte räcker till.

Högkostnadsskydden gäller alla oavsett inkomst.

Läs mer: 8 kap. 5§, SoL, Prop. 2000/01:149 sid 42-46

Finns det avgifter som inte ingår i högkostnadsskyddet?

Kostavgift i särskilt boende ingår inte i högkostnadsskyddet.
Undantag: Om en kommun har ett taxesystem som innebär att kostnaden för kosten ingår i avgiften för hemtjänst eller dagverksamhet så ska denna kostnad beräknas så att den ryms inom högkostnadsskyddet.

Så kallade servicetjänster, som kommunen tillhandahåller utan individuell behovsprövning till personer som fyllt 67 år, ingår inte heller i högkostnadsskyddet. Med servicetjänster menas tjänster som är avsedda att förebygga skador, olycksfall eller ohälsa och som inte utgör personlig omvårdnad. Även om kommunen erbjuder sådana tjänster har den enskilde alltid rätt att göra en ansökan och få sina behov utredda.

Avgift för förbrukningsvaror i särskilt boende ingår inte i högkostnadsskyddet utan ska ses som kommunens utlägg för varor som redan ingår i den enskildes förbehållsbelopp. En förutsättning är då att beloppen är skäliga och inte överstiger de normalbelopp som Konsumentverket beräknar i sina årliga hushållsbudgetar för olika kön och åldrar.

Läs mer: Prop. 2000/01:149 sid 44, 7-8§§, Lkb.

Hur fungerar högkostnadsskyddet om man har flera olika typer av insatser som är avgiftsbelagda?

Alla avgifter räknas ihop och det sammanlagda beloppet jämförs sedan med högkostnadsskyddet. Om detta belopp är högre än högkostnadsskyddet är kommunen skyldig att jämka summan ner till nivån för högkostnadsskyddet eller avgiftsutrymmet. Se exempel 4 (Flera avgiftsbelagda insatser) i exempelsamlingen.

Läs mer: Prop. 2000/01:149 sid 44

Kan kommunen lägga vissa avgifter utanför högkostnadsskydden?

Nej, samtliga insatser av vård-, omsorgs- och servicekaraktär som förekommer inom en kommun oavsett hur de benämns eller enligt vilken taxa de debiteras bör omfattas av bestämmelsen om högsta avgift.

Läs mer: Prop. 2000/01:149 sid. 44

När ändras högkostnadsskydden?

Båda beloppen ändras, vanligen en gång årligen, i takt med att prisbasbeloppet ändras.

Hur gör man med högkostnadsskyddet vid korttidsinsatser?

Om en kommunal insats, t ex korttidsvistelse och dagverksamhet, utgår under en kortare tidsperiod än en månad bör nivån på avgiften anpassas därefter på ett proportionellt sätt. Avgiften per dag får således inte vara mer än högkostnadsskyddet dividerat med 30.

Läs mer: Prop. 2000/01:149 sid 45 och 57.

Ingår kostavgifter i högkostnadsskyddet?

Endast om kommunen har ett taxesystem som innebär att kosten ingår i avgiften för hemtjänst, dagverksamhet eller särskilt boende, så ska denna kostnad beräknas så att den ryms inom ramen för högkostnadsskyddet. I sådant fall har kommunen rätt att minska förbehållsbeloppet med den livsmedelspost som normalt ingår i förbehållsbeloppet. I övriga fall ingår inte enskildas utgifter för kost i högkostnadsskyddet. Kommunen är skyldig att vid behov bistå den enskilde med matdistribution, inköp och i förekommande fall även tillredning av mat. Avgift för sådana insatser ska rymmas inom högkostnadsskyddet. Kostnaden för själva kosten, råvaror eller färdiglagad mat, är dock en utgift som den enskilde ska bekosta via sitt förbehållsbelopp.

Läs mer: Prop. 2000/01:149 sid 44-45, Dom i mål 1180-03, Kammarrätten i Göteborg, Dom i mål 4915-03, Kammarrätten i Stockholm

Ska förbehållsbeloppen höjas om den enskilde har höga matkostnader?

Om kommunen tar ut en högre måltidsavgift än vad som täcks av livsmedelsposten i förbehållsbeloppet så har den enskilde rätt till ett förhöjt förbehållsbelopp med mellanskillnaden mellan dessa båda belopp. Detta gäller både för så kallad matdistribution via hemtjänsten och för alla måltider som är avgiftsbelagda inom dagverksamhet och särskilt boende. Kommunen beslutar själv om vilka avgifter som ska debiteras för sondmat och övriga specialkoster. Dessa avgifter behandlas beräkningsmässigt på samma sätt som avgifter för normalkost.

Läs mer: Prop. 2000/01:149 sid 39-40, Meddelandeblad Vissa frågor om avgifter i äldre och handikappomsorg 9/2002

Hur ska livsmedelsposten i förbehållsbeloppet beräknas för en eventuell individuell höjning av förbehållsbeloppet?

Kommunen bör utgå från Konsumentverkets hushållsbudget för äldre personer. Från 2006 anges livsmedelskostnaden för män respektive kvinnor i två äldre åldersgrupper, 61-74 år och 75 år och äldre. Ett alternativ är att summera dessa fyra belopp och därefter dividera med fyra för att få ett genomsnitt för äldre. Ett annat alternativ är att enbart utgå från de två beloppen (män och kvinnor) för 75 år och äldre med motivering att de allra flesta äldre som har hemtjänst i såväl ordinärt boende som särskilt boende tillhör gruppen över 75 år. Det senare alternativet är mer gynnsamt för omsorgstagarna eftersom beloppet blir lägre och därmed blir höjningen av förbehållsbeloppet för fördyrade matkostnader högre. För ensamstående är det rimligt att göra ett livsmedelstillägg på 100 kr (i enlighet med Konsumentverkets beräkningar) för dyrare förpackningar och mer svinn. SKL brukar årligen beräkna dessa belopp som utges i ett särskilt cirkulär.

Läs mer: Cirkulär 09:5, SKL

Hur ska livsmedelsposten i förbehållsbeloppet fördelas på olika måltidstyper?

Livsmedelsposten i förbehållsbeloppet fördelas procentuellt på olika måltidstyper enligt följande: Frukost 20% av månadskostnaden Lunch 30% Mellanmål 10% Middag (huvudmål) 40% Detta har betydelse om kommunen ska ge förhöjt förbehållsbelopp endast för vissa måltider.

Läs mer: Meddelandeblad Vissa frågor om avgifter i äldre och handikappomsorg 9/2002, Cirkulär 2001:149, SKL

Är kommunen skyldig att jämka kostavgiften om denna inkräktar på förbehållsbeloppet?

Kommunen är inte skyldig att jämka kostavgiften i särskilt boende när den enskildes inkomster inte når upp till förbehållsbeloppets nivå. Se även punkt 7.5 ”Negativt avgiftsutrymme”. Kommunerna hanterar denna situation på olika sätt. Vissa kommuner tar ut full kostavgift och hänvisar den enskilde att söka försörjningsstöd om inte medel finns att täcka kostnaderna. Andra kommuner jämkar t ex kostavgiften i särskilt boende ner till nivån för livsmedelsposten som finns inom förbehållsbeloppet. Kommunen har rätt att göra avgiftsjämkningar. Det räcker med att kommunen beslutar om en sådan regel i tillämpningsanvisningarna till taxesystemet. Det senare är viktigt för att jämkning inte ska strida mot likställighetsprincipen i kommunallagen. Se exempel 7 ”Jämkning av kostavgift” i exempelsamlingen

Läs mer: Meddelandeblad Vissa frågor om avgifter i äldre och handikappomsorg 9/2002, dom i mål 2936-2002, Kammarrätten i Sundsvall samt dom i mål 2763-03 i Kammarrätten i Stockholm, Meddelandeblad dec 2004